Sjukt.
Jag har varit sjuk i två komma fem* dagar. Även om min yrkesverksamma** dag ännu inte börjar förrän om tre timmar så räknas idag. För den kommer inte heller att börja med mig som aktiv deltagare. Jag kommer titta in i hemmaväggar, inte känna smak av glass och överväldigas av dåligt samvete***.
Jag vet inte hur man gör när man är sjuk. Det känns som skolk. Som om någon när som helst kan komma på mig****. Så jag skrovlar med rösten lite extra, har på mig fultröjan från längst in i garderoben och äter en värktablett för mycket. Tror jag. Om jag luras lyckas jag i alla fall lura mig själv ganska så bra. Om jag inte luras så är jag inte särskilt bra på verkligheten. Två egenskaper som båda skulle kunna ligga på ett karaktärs-cv. Nämn tre positiva egenskaper. Jag kan vara övertygande, och jag är bra på fantasivärldar. Och så är jag helt okej på matematik. Nåja.
Jag mår dåligt av att vara sjuk. Inte bara på det där enkla och raka sättet som är givet när det kommer till sjukdom, utan även genom att känna mig krånglig och besvärlig. Schemastörande. Arbetsbelastande. Påkommen som överflödig. Det är tur att jag nästan aldrig är sjuk, för nu vet jag inte om jag vågar gå tillbaka. Oavsett kommer jag såklart att göra det, eftersom jag ännu mindre vågar inte gå tillbaka. Men ändå. Sjukdom gör mig rädd*****.
*Decimalform motiverad av det fula i en pluralform efter antal tidsenheter avslutade med ett utstavat halvt singular. Och en halv. Får förtillfälletospammademejlbox-associationer. Du har 1 nya meddelanden.
**Här stod det professionella. Jag bytte ut. Kändes bara skrattretande.
***Så nära att bli självförtroende. På någon sorts ren automatik. Mitt tonårsjag är allt jag jag vet.
****En känsla som jagar mig även till vardags. Se dubbelasterisken ovan.
*****are än vanligt.
Jag vet inte hur man gör när man är sjuk. Det känns som skolk. Som om någon när som helst kan komma på mig****. Så jag skrovlar med rösten lite extra, har på mig fultröjan från längst in i garderoben och äter en värktablett för mycket. Tror jag. Om jag luras lyckas jag i alla fall lura mig själv ganska så bra. Om jag inte luras så är jag inte särskilt bra på verkligheten. Två egenskaper som båda skulle kunna ligga på ett karaktärs-cv. Nämn tre positiva egenskaper. Jag kan vara övertygande, och jag är bra på fantasivärldar. Och så är jag helt okej på matematik. Nåja.
Jag mår dåligt av att vara sjuk. Inte bara på det där enkla och raka sättet som är givet när det kommer till sjukdom, utan även genom att känna mig krånglig och besvärlig. Schemastörande. Arbetsbelastande. Påkommen som överflödig. Det är tur att jag nästan aldrig är sjuk, för nu vet jag inte om jag vågar gå tillbaka. Oavsett kommer jag såklart att göra det, eftersom jag ännu mindre vågar inte gå tillbaka. Men ändå. Sjukdom gör mig rädd*****.
Vad jag än gör så förväntar jag mig att bli påkommen. Som vuxenlekare på arbetsplats. Som vänskapsochkärleksovärdig. Som skolkande. Fast att jag är sjuk.
*Decimalform motiverad av det fula i en pluralform efter antal tidsenheter avslutade med ett utstavat halvt singular. Och en halv. Får förtillfälletospammademejlbox-associationer. Du har 1 nya meddelanden.
**Här stod det professionella. Jag bytte ut. Kändes bara skrattretande.
***Så nära att bli självförtroende. På någon sorts ren automatik. Mitt tonårsjag är allt jag jag vet.
****En känsla som jagar mig även till vardags. Se dubbelasterisken ovan.
*****are än vanligt.
Kommentarer
Trackback